Allt handlar om en lycka som fann en tid tillbaka men nu är som bortblåst, trots att det inte var stora saker så kände jag mig glad, omtyckt och lycklig. Det är troligen bland de viktigaste och mest underbara känslor att få känna. Ni får kalla mig lättpåverad, men allt har plötsligt vänt. Jag är osäker på så många punker som innan var säkra som berg, punkter som jag då skulle sagt att dom varförevigt. Kan låta naivt, men då var jag säker, det är jag inte längre. Vänskap som verkade starksom i starkast, handlingar som gjorde varmt, vart har allt tagigt vägen? Allt jag möts av nu för tiden är ett tjurigt stonefase?! Folk brukar säga att det är faser i livet som går upp och ned, jag hoppas detta är ett sådant fall.