Efter lite släktmiddag träffade jag Emma för att kolla hur läget var på stångebro. Som dom flesta säkert redan vet höll ju nollningen till bl.a. där ikväll. Vi kände oss lite felplacerade, mest nollor och treor där, även om vi träffade en del vi kände. Emma påpekade gång på gång att hon kände sig som "En mamma på stan". Och så farligt var det nog inte riktigt.. Haha.


Det har ju varit ganska stora diskusioner angående om nollningen borde tillåtas eller förbjudas. Det man hör mest om är ungdomar som mot sin vilja blir nersupna, och total bortgjorda. Det som är synd är att nästan bara baksidorna med nollnignen tas upp. För det är ju så mycket mer än bara negativa saker. Det är lekar, sånger och massor med människor. Jag tror ingen kan undgå faktan att man lär känna folket i sin klass betydligt snabbare med nollning. Sen är självklart dom dåliga saker som har hänt pga av nollningen något som inte bör hände, det är hemskt! Men dom flesta jag känner som upplevt nollningen ser tillbaka på det med glada miner. Nollningen är en start på gymnasiet och definivt en av dom sakerna man kommer komma ihåg hela livet. Jag är helt klart delad i frågan, men dom som anser att nollningen endast är dålig kanske skulle försöka se dom possitiva delarna också, för dom exsistera faktiskt.

So Long /Karro