Och nu är jag hemma igen. Emmagullet kom in till stan med bussen och vi gick mot skolan. Vår svenskalärare hade tydligen ställt in svenskalektionen så vi hade bara DDD-föreläsningen kvar. Fick även besök av folkunga!

Först fick vi se en film om en kille som körde rattfull -92 vid svartmåla, och efter filmen var ambulanskillen som var först på olycksplatsen och berättade. Och efter det fick vi se en hemsk film som jag också fick se på körskolan, den griper lika hårt varje gång. Fem minuter med hemska bilder av människor som somnar vid ratten, olika krockar, skadorna och så vidare. Jag gillar verkligen inte den filmen, just för allt är verkligt!
Efter den filmen kom dagens mest gripande berättare upp på scenen. Pappan, hans son hade 12 år tidigare dött i en rattfylleristolycka. Och han berätta allt från att dom klockan fem på morgonen blev väckta av att Polisen och en präst ringde på dörren tills att dom tog farväl av sin son. Det var hemskt, men samtidigt blev jag fascinerad av att han hade kraft att stå och berätta om allt detta inför massvis med människor. Han visade bilder, berätta om känslor och tankar, hur olyckan hade gått till. Han pratade också om vänner och kompisar, att vänner är sådana som man vet står vid ens sida, kompisar är mer andra. Verkligen beundransvärt gjort av honom, och berörande. Men allt gav en klar tankeställning! DDD!

Nu ska jag gå och handla till lite mat, blir mumsig tacos ikväll :D och sen lite plugg och tv :)

Myys, pratade med Lovisa nyss, hon är allt bra den tjejen ! <3

Puss, på er